Stora framgångar för IFK Lunds friidrottare vid 2021 års ute-Veteran-SM på Öland

Ett soligt Öland visade sig från sin bästa sida när VSM arrangerades på Högby IP, Löttorp 20–22 augusti 2021. Det var ett stort gäng som tävlade från IFK Lund, hela 15 personer i grengrupperna löpning, hopp och kast.

IFK Lunds aktiva presterade väldigt bra, och det resulterade i hela 22 medaljer, varav 10 guld, 6 silver och 6 brons.  Det slogs 1 svenskt rekord och 9 klubbrekord.

I föreningspoängtävlingen hamnade IFK Lund på en superbra fjärde plats bland 135 lag.

Det var osäkert till mitten av juli om det skulle bli ett VSM pga. Coronarestriktioner, och sedan hoppade Tureberg av som arrangör, men då ställde Högby IF upp och tog över arrangörskapet vilket vi är mycket tacksamma för. 2020 blev det inget VSM ute, och personer över 65 år fick tyvärr inte ens tävla överhuvudtaget så nu när det äntligen blev ett VSM var vi många som blev glada. Veterantävlingar är speciella. Alla är glada och hejar fram och hjälper varandra, och vi fick åter träffa våra vänner från olika klubbar.

Nedan återges några berättelser från IFK-veteraner

Kerstins Nilsson K75

Jag heter Kerstin Nilsson och tävlar sista året i K 75. Äntligen dags för ute-SM. Denna gång på solens och vindarnas ö Öland som gjorde skäl för namnet. Vi hade verkligen tur med vädret dessa tre dagar.

Första dagen tävlade jag i 100 meter och längd. På 100 meter var vi tre stycken – det är tyvärr rätt tunt i de äldre klasserna av förklarliga orsaker. Jag visste att jag hade en konkurrent som jag inte hade chans på och fick vara nöjd med silvret. Barbro Bobäck är otroligt snabb och det är inte så roligt att bli slagen med två sekunder. Inte utan att jag ser fram emot nästa år och en ny klass utan henne.

Nästan direkt efter 100 meter var det dags för längd. Här var jag ensam och hade bara plankan som motståndare. På träning gör jag nästan bara övertramp så jag blev mycket glad när första hoppet satt som det skulle. Visst vill man alltid ha lite längre hopp men fyra godkända kändes bra. Jag hade en intern kamp med Birgitta i K 70 och vi var som vanligt mycket jämna. Den här gången var centimetrarna på min sida.

Nästa dag var det dags för 200 meter och denna gång var vi fyra som skulle göra upp om medaljerna. Barbro var ännu mera överlägsen här och då blev det ett nytt silver.

Sista dagen var tävlingsfri för mig och det var nästan jobbigare. Nu ville jag förstås kolla på klubbkamrater och andra vänner. Diskus, kula, häck och höjd avlöste varandra och med en och annat kopp kaffe gick tiden snabbt tills det var dags att säga adjö till Löttorp som kunde vara mycket nöjda med sitt arrangemang. Framför allt uppskattade vi att de var så snabba med medaljutdelningarna.

Som vanligt var inte bara tävlingarna höjdpunkter utan det var nästan ännu roligare att än en gång få träffa gamla och nya idrottskamrater.

Ann-Christin Anki Lind K55 

På fredagen var det dags för vikt. Jag började med ett kort kast, och sen två långa kast, men de var tyvärr utanför kastsektorn. Jag lyckades sen få in två längre kast vilket jag är glad över. Det längsta blev 11.88 m och det resulterade i en guldmedalj.

Det är min första guldmedalj på ett ute-VSM. Det kändes speciellt att stiga upp på prispallen sist.

På lördagen var det slägga och jag hade problem med att få till rotationerna. Men jag lyckades i sista kastet få till 35.11m och det blev även här en guldmedalj. Roligt!

På söndagen var dags för den sista grenen diskus.  Det längsta kastet blev 22.40 m och en silvermedalj. Min summering av helgen är att det var ett mycket trevligt VSM med många skratt, fint väder och trevliga kamrater.

Dan Lindahl M60

Mitt stora mål med VSM 2021 var att kasta bra i diskus. Hade tränat dåligt i början på året på grund av misstänkt hjärtåkomma, men det visade sig vara falskt alarm. Hade tränat på bra månaderna innan VSM med bland annat gymträning 2 gånger per vecka. Efter fem någorlunda hyfsade kast (vet inte exakt hur långa, funktionärerna bara satte ut markeringsskyltar, för att sedan mäta längsta kastet efter tävlingens slut), så samlade jag ihop kropp och teknik och fick på en pärla i sista kastet. Det blev nytt personligt-, och klubbrekord och ett silver. Jag är mycket nöjd; och jag är glad för jag är nöjd. Resultat och placering i övriga grenar; kula och slägga, framgår nedan.

Patrik Smith M60

Efter att ha funderat i 46 år, så bestämde jag mig för att göra comeback i friidrott. Valet föll så klart på IFK Lund, min ungdomsklubb. På min första träning inomhus, upptäckte jag att jag blev illamående av att snurra i ringen. Lösning: sjösjuketuggummi! Detta blev succesivt bättre och jag kunde till slut kasta utan hjälpmedel. Min upplevelse av diskuskastet är att det är ungefär som en golfsving. Om du gör första rörelsen rätt, så finns det tolv andra detaljer att göra fel. Jag brukar snitta tre rätt och nio fel. Det som ser lätt ut på TV och är i själva verket otroligt svårt, men också en konstart!

När jag anmälde mig i diskus, fick jag den knäppa idén att också anmäla mig i höjdhopp. Tänkte att 1,70 som fjortonåring borde gett mig någon form av muskelminne. Ett soligt Löttorp med perfekt diskusvind välkomnade oss på fredagen. Jag fick till sex godkända kast. Alla var kraftfulla med rejäl snärt och spinn. Dock var dom också flacka (som vanligt!). Det längsta landade på 32,79. Sex meter från tränings-PB, men jag får väl ändå vara nöjd. En liten detalj var att mina invägda diskusar blev väldigt populära. Tror att alla medaljörerna kastade med mina redskap. Kul att klubben fick en silvermedaljör! Guldmedaljören berättade för mig att det var på Centrala Idrottsplatsen, som han bestämde sig för att satsa på diskus. Han var 25 och kastade 48 meter på en tävling. Han uttryckte också intresse av att komma ner och vara med på nån träning. Jag sa att han var varmt välkommen. Han har ett pers på 54 meter med seniordiskus.

Höjdhoppet blev fördröjt, eftersom Mats Kollbrink tvunget skulle löjla sig och tangera svenska rekordet i män 55. Nåväl, jag hade spenderat ruskigt mycket pengar på specialmassage av benen och besök hos kiropraktorn senaste veckorna. Allt för att få igång benen. Vid uppropet efterfrågades ingångshöjder. Jag bad om 0,80. Hmm… då får du nog starta på lilla mattan. Ribban skulle hamna under madrasshöjden. Tur att man har en rejäl portion självdistans. Ribban på tävlingsställningen låg på 1,10 och folk började värma upp med hopp. Jag tyckte att det såg lågt ut, och bestämde mig för att prova ett hopp. I våras hoppade jag och Per på ungefär 1,30 och det gick ok. Jag joggade fram, lyfte fem centimeter från marken och kraschlandade in i ribba och madrass. Kände direkt att jag slog upp axelskadan och kom knappt av madrassen. Gick sen fram till en funktionär och strök mig. Bronsmedaljören hoppade 1,32, så lite bittert. Avslutade med att önska Per och Peter lycka till och lämnade Löttorp med en sjätteplats i diskus.

En märklig detalj från Veteran-SM var när jag gick in på resultatlistan fredag och kollade höjdhoppet. Till min förvåning upptäckte jag att jag vunnit höjdhoppet på 2,13. Detta är världsrekord i åldersklassen med 32 centimeter. Mitt hoppschema var följande: stod över ända till 1,95, som jag klarade i första. Stod sen över 2,11 och tog 2,13 i sista. På 2,15 rev jag två gånger. Sparade ett hopp till 2,17, som jag rev. Tyvärr visade det sig att denna notering var felaktig!

P.S. Om jag skruvar ut spikarna i hälen på mina höjdhoppsskor, så vips har jag ett par längdhoppsskor. Vad tror klubbkompisarna om det?

Gunnar Gustafsson M45

Efter att ha börjat med friidrott för endast tre månader sedan var det med viss bävan jag deltog i veteran-SM i M45 i grenarna höjdhopp och 100 meter. Höjdhoppet var först ut och det slutade med 1,54 meter och en fjärdeplats, vilket jag var klart nöjd med. På 100 meter var det efter få anmälningar och flera sena strykningar endast 3 löpare till start, mig själv inkluderat. Jag visste på förhand att mina motståndare var betydligt snabbare, vilket visade sig stämma. Jag kunde därmed springa mitt helt egna lopp och belönades för det med en bronsmedalj, som inte kändes så välförtjänt precis, men det var ändå roligt med ett besök på prispallen.

Mikael Sörensson M65

”Efter att under våren ha återupptagit ett från ungdomsåren slumrande intresse för kula och diskus gick jag med i IFK Lund sommaren 2018, med målet att ställa upp i veteran-SM på Högby IP vid Löttorp, Öland. Lika bra att ta tjuren vid hornen, trots obefintlig träning, tänkte jag. Debuten blev blandad. I ren nervositet satte jag i första grenen alla mina diskuskast i burgaveln och blev därmed utan resultat, medan spjut gick bättre. När gänget i M65 denna sommar samlades för tävling i olika kastgrenar på samma arena kunde jag därför inte låta bli att återkalla minnet från 2018. Skulle det bli samma visa denna gång? Visserligen hade jag samlat på mig lite mer rutin under förflutna tre år, men samtidigt drogs jag med sviterna av en i slutet av föregående sommar avsliten hälsena på ’stämfoten’, vilket påtagligt reducerade styrka och rörlighet. Årets VSM var i själva verket ett första test på hur sena och ben skulle reagera på hård belastning, något som jag inte hade vågat mig på fram till dess.

Efter att försiktigt ha använt första fredagsgrenen viktkastning som prov (5:a på 9,09) blev det dags för diskus. Samma bur och samma motvind som för tre år sedan, men med den skillnaden att nu fungerade tekniken riktigt bra. Diskus är allmänt sett en relativt skonsam kastgren, och jag kände inget i hälsenan när diskusen seglade iväg till 32,07 meter, vilket överraskande visade sig räcka till en tredjeplats. Förutom att det bara var knappa två meter under mitt personbästa (från Lundakvällen 2020) gav det positivt besked om att ben och senor var redo. Följande dagars tävlingar visade tydligt att jag under skadefrånvaron tappat en del i styrka och smidighet men att tappet var mindre än vad jag trott. I både spjut och kula blev det en fjärdeplats (26,63 och 9,64 meter) med mersmak, medan slägga gav en tredjeplats på en i sammanhanget blygsam längd. Totalt samlade jag ihop 18 poäng till klubben i lagtävlingen (som IFK Lund slutade totalfyra i). Efter fem grenars tävlande i ljuvligt sensommarväder kunde jag sålunda konstatera att livet inte tar slut med en avsliten hälsena utan ger ännu mer motivation till att fortsätta utvecklas som kastare.”

Anna-Lisa Lind K85

Jag heter Anna-Lisa Lind och är 85 år. Jag har varit aktiv i IFK Lund i 35 år.
Anmälde mig till alla 5 kastgrenarna, vikt, slägga, diskus, spjut och kula till VSM på Öland. Trevliga dagar med fint väder. Roligt att få tävla igen efter en tids uppehåll. Resultaten blev inte alls bra men roligt att träffa veteraner som man lärt känna under årens lopp över hela Sverige. Det blev svenskt rekord i vikt. Klubbrekord i alla fem kastgrenarna och mästerskapsrekord i slägga, spjut, vikt och diskus.

Sigge Frolov M55

Jag har aldrig sprungit sprint på allvar innan, bara en mängd halvmaror på drygt två timmar (Göteborg, Köpenhamn), dvs inte särskilt snabbt, och alltid känt att korta distanser skulle passa mig bättre. Efter att ha tränat i vår lilla veteranträningsgrupp på söndagar, ledd av Per Sjöstedt, har det blivit mer fokuserad sprintträning sista året. Fick så chansen på Lundakvällen i år att springa ett första veteran-DM med en tid på 13.85, inte snabbt men OK, och då var man ju tvungen att testa ett veteran-SM också!

Målet var att ta sig till final i M55 – och det gick ju fint med en fjärde bästa tid av samtliga tävlande på 13.37! Sedan tog nog glädjen över och med ett ofokuserat lopp i finalen kom jag sist med 13.62. En ynka hundradel efter 5:an. Dylikt visar att lite mer erfarenhet behövs på tävling för att planera insatsen rätt. Men, en förbättring av personliga rekordet med fem tiondelar får man ju vara nöjd med. Och stort tack till Högby IF som fixade ett så välorganiserat och trevligt arrangemang!

George Mirkov M65

Detta var mitt första SM någonsin. Roligt att så många veteraner från Lund ställde upp. Jag har bara tränat i ett år, minus ett par månader p.g.a. pandemin. Så detta var mitt elddop. Jag ställde upp i kula M65 och slutade 5:a på nytt personligt rekord, 9,60.

Jag är nöjd med resultatet och har verkligen fått blodad tand, så nu är det full fokus på träningen inför nästa säsong.

Per Heander M55

Efter litet uppehåll på 37 år så har jag återupptaget min friidrottskarriär. Det var den vanliga vägen tillbaka till favoritsporten via ideellt arbete som ungdomstränare. Träning är ju viktigt i alla åldrar och mina funderingar för vilken gren som skulle passa mig bäst föll på alla kastgrenar. Analysen är troligen inte rätt om man ska bli bäst på någon specifik gren, men med träning av alla grenar så kanske man hittar en favoritgren. Mitt motto är att så länge man gör framsteg inom en viss gren så finns det potential!

Efter en trevlig resa med träningskompis Peter så var det dags för mitt första VSM. Diskus och Kula stod på repertoaren för min del. Diskus för M55 visade sig vara den gren som lockade flest deltagare på hela VSM och 16 stycken deltog. Vid inkastningen så var det många som gjorde långa kast och de flesta var över 30 meter. När det väl var dags för tävling så visade det sig att de flesta inte kom över 30 m i första kastet, även ”gubbar” visar sig vara tyngda stundens allvar!

Efter kast på ca 31 meter efter 3 omgångar så var det dags att kontrollera vem som hade gått till final. Jag lyckades ta mig vidare och fick i fjärde omgången på mitt bästa kast någonsin 32,83. Tävlingen vanns av en jätte från Gävle på drygt 51 meter, själv slutade jag sexa.

I kula som jag inte tränat så mycket så var träningsstötarna lovande men de inledande kasten gick inte så bra. Skönt att jag åtminstone kom över 10 meter i sista stöten och blev sexa även i kula! Träningskompisen Peter från Hörby knep silvret! Grattis Peter!

Deltagande på mitt första VSM gav mersmak. Det var otroligt kul att träffa andra friidrottstokiga ”gubbar” och damer och stämningen var mycket familjär och uppskattande med många lycka till rop!

Stort grattis återigen till mina träningskompisar Anki och Dan som visade vägen och tog medaljer. Nu hoppas vi fler är intresserade att hänga med oss i kastgruppen på IFK Lund och satsa på nästa års VSM och eventuellt andra större EM och VM-tävlingar framöver.

Om övriga

För Stina Åkesson var detta hennes första VSM. Hon tävlade i K50 i kula, diskus och slägga.

Margareta Millestam tävlade i K70 i diskus och vikt. Det blev ett silver i diskus och guld i vikt.

Kjell Lind var glad att kunna tävla igen och var med i slägga i M85 där det blev ett brons.

Nils Bäck började på fredagen med att vinna 300 m häck i M75 klassen på ett nytt klubbrekord och fortsatte sen med längd där det blev ett brons. På söndagen tog Nils en silvermedalj i kula i tuff konkurrens med resultatet 9.79 m.

Roland Ekström sprang hem ett brons på 400 m i M65.

Sammanställt av

Anki och Dan

Kastargruppens gemensamma träning har på grund av de skånska Corona-restriktionerna pausats till och med 2020-11-17. Gruppens medlemmar uppmanas att sköta styrke-, rörlighets- och explosivitetsträning enligt tränare Niklas råd på Messenger-gruppen ”Vi som vill bli som Niklas”.

Gruppen innefattar kastare och mångkampare från 15 år ( man kan få dispans om man är yngre) och uppåt inklusive veteraner.

Gruppens träningstider är under normala omständigheter

17.30 – 20.00 tisdagar och

17.30 – 20.00 torsdagar

Under inomhussäsongen tränar vi i IFK-hallen, och under utomhussäsongen på Centrala IP, även känd under beteckningen  ”CIP”. Samling vid respektive kastbur.

Från vänster Niklas, Axel, Karolina, Alva, Anki, Per H, Ludvig, Emma, Peter, David R. Saknas på bilden: Jacob, Hanna, Peter D, Angelika, Ann-Sofie, Stina, Sixten, Mikael S, Maria S, David H, Simone, George, Lovisa, och Dan (foto).

 

Öppna teknikpass  med elitaktiva som ledare

Vi inom klubben har en möjlighet att kontinuerligt under hösten ta del av olika teknikpass. Dessa hålls av de elitaktiva inom klubben för att stärka klubbens medlemmar inom olika grenar. Så även för oss veteraner. Det senaste passet inom sprint hölls den 18 okt av Felicia Ascard och Martin Jönsson.